Märklig kväll det här. Eller ja iallafall märlig hemgång från jobbet. Fast i sig så är den inte så märkvärdig, bara så väldigt ovanlig. Det har bara varit lycka på nått sätt. Jag blev så innåthelvete glad av den så jag upplever att det känns obehagligt. Ni vet, som om detta skulle vara min sista dag i livet. Att jag liksom bara ska falla ihop och dö eller varför inte bli påkörd i detta oväder då bilar inte riktigt kan bromsa så bra.

Jag har länge funderat på att skaffa ett nytt jobb (no shit?) och när jag har tänkt på det så har mina tankar liksom förts mer och mer till ett jobb där man får ta hand om en pensionär. Jag vet inte vart man kan lyckas hitta ett sådant jobb och även om jag skulle veta så tror jag inte att jag skulle komma till skott med det . Jag vill liksom ha en pensiönär som jag kan gå hem till. Ni vet, bara sitta och spela kort eller prata. Helst lyssna på gammal historia också. Även fast det kanske bara skulle handla om hur illa dom tycker att det har blivit nu i äldrevården. Helst skulle jag vilja ha en liten tant. En som man liksom kan känna "åh, sådär vill jag bli när jag blir gammal". Dock inte om hon är tråkig. Nej utan hon ska vara rolig, hyffsat frispråkig och väldigt lätt. Det känns faktiskt inte som att det är ens höga krav för jag vet att det finns många sådana där ute. Hur jag vet det är för att jag träffade liksom henne idag. Till en början var hon bara en jobbig tant som skulle sitta brevid mig på bussen vilket jag ibland kan ogilla när jag har så mycket grejjer som jag kånkar omkring på. Hursomhelst lät jag ju henne självklart sitta och hon börjar klä av sig sin jacka. Plötsligt ska hon på toaletten och då har bussen inte hunnit starta än. Det finns alltså toalett på dessa bussar som jag åker och hon gav sig hastigt iväg bakåt och lämnade kvar alla sina grejjer på sätet. Det som först då slog mig var att hon inte verkade vara speciellt fördomsfull av sig. Jag menar, ibland kan man uppleva att gammlingar kan tycka att unga människor med piercingar och mörkt hår kan vara lite opålitliga men vad vet jag. Det kanske bara är en fördom jag själv har? Hursomhelst så var hon inte ett dugg rädd för att lämna sina grejjer utan litade fullt på mig. Självklart är jag inte en som knycker saker, nej jag imponerades liksom bara av det. Bussen startade iallafall och jag började tänka på den lilla smala tanten på toaletten ännu mer. Det skumpades ju rätt kraftigt då vi lämnade centralen och hon kom inte tillbaka på kanske 10 minuter. Det kändes inte bra, jag liksom började ångra att jag egentligen inte hade velat haft henne brevid mig till en början. När jag just ska till och vända mig om för att se om hon var påväg eller om man skulle gå till toaletten för att se så inte har slagit ihjäl sig så kommer hon lätt trippandes därifrån. Bussen åker vidrigt fort så jag förstår inte hur hon ens lyckas gå i gången till sätet allra längst fram där jag satt. Tillslut kommer hon fram iaf och har väldiga svårigheter att komma upp på sätet så reflexmässigt tar jag tag i henne så hon inte ska rammla. Hon tackar så mycket för hjälpen och jag säger "det var ingenting att tacka för". Då liksom ler hon och det känns som att hon tycker det finns hopp för ungdomen. Åtminstone är det vad jag tror och känner mig lite stolt. Men varför egentligen? ska vi inte ta hand om varandra? varför ska man behöva känna sig stolt för att ha gjort en liten jävla gärning...det borde ju vara självfallet. Hursomhelst. Jag somnar iaf med min bok i knät och vaknar när det kanske är 20 minuter kvar till Uppsala. Då börjar hon plötligt prata med mig och undrar vad det är för en bok, varför jag läser just den, om den är bra osv. Hon berättar att hon går på bok klubb där ett gäng gammlingar läser tillsammans och sånt där. Plötlsigt flyter våra samtalsämnen på. Hon berättar mest eftersom jag har lite svårigheter i att berätta själv, jag är bättre på att lyssna i sånna här sammanhang med en ny människa. Hon var helt perfekt! Hon hörde inte dåligt, hon var rolig, intressant och tuff med en liten coolare variant av basker. Den var liksom mer som en gubbkeps.  Bäst av allt var att hon berättade en massa saker om när hon var i Indiern som ung och var lärare. Hon var volontär. FATTA! hon var allt jag behövde. Jag vet inte varför jag egentligen ens reagerar såhär. Om någon kompis läser detta så uppfattar dom säkert mig som lite gay, töntig och dramatisk. Dom tycker säkert att jag har berättat det här på ett sätt som jag inte brukar berätta saker på. Men det skiter jag ärligt talat i. Jag är seriöst helt fylld av denna lilla tant. Kanske för att jag själv inte har någon gammling i min omgivning eller kanske för att hon var bara så jävla komplett underbar. Jag vet inte ens hur jag ska avsluta detta så vi sätter punkt här.

Jag kan inte berätta om den andra märkliga saken. Det blir för långt då. Men jag vart minst lika lycklig av den.

Vad trevligt. En liten Besvikelse.
Varför blir aldrig lönen som man har räknat ut att den ska bli? Ibland blir det mycket mer men även ibland mycket mindre. Denna gång vart den mindre och det är fan inte bra. Jag menar, julen, julklappar, England, hyra, mat, vinterskor, vinterjacka, vantar, alla dessa busskort och lite nöjesliv på det? Näe det kan man ju fetglömma liksom. Hur ska nu detta gå? Men ja. Jag har redan gjort en budget och räknat åt alla möjliga håll med mitt G i mattamatik A och kommit fram till en del slutsatser. Jag blir bara så fruktansvärt hängig av det. När man inser hur lite det är så ser man liksom inte mycket värde i varsdagen, tyvärr! Jag ska givetvis tillägga att jag faktiskt sliter som ett jävla djur även fast jobbet inte är så fysiskt, men ack så psykiskt. Denna press, terror och utseendefixering på detta jobb kan faktiskt kännas som några knytnävar så nog sliter jag. Okej jag har ett jobb meeen, jag vill inte ha det. Jag är otacksam otacksam otacksam. 

Men jag kommer klara det, jag har gjort det förr. Självklart med hjälp från andra men det råder inga tvivel om att jag inte skulle betala tillbaka, nej nej. I sinom tid som man brukar säga. Men det känns ju inte alldeles för bra att låna heller. Mmm, sikket litet helvete man lever i. 

Just ja, jag vill göra nått annat i mitt liv typ nu.

 

Haha två roliga grejer idag. På tunnelbanan imorse var det fruktansvärt trångt. Jag stod upp och man hade sina grannar kanske 15 cm från ansiktet, vi stod som illa packade sillar. Plötsligt märker jag hur någon/någonting börjar spanka mig hårt på vaden. Det låter kanske äckligare än vad det var men till en början vart jag livrädd. Jag kunde ju knappast vända mig om och kolla heller för det skulle i princip gå åt helvete i tunnelbanans fart. Jag får liksom bra bilder i huvudet på hur det skulle se ut. Det slog mig sen efter kanske 2 låtar på ipoden att det kanske var en hund, det skulle liksom vara det mest realistiska. Och mycket riktigt! det var en svart golden som hade stått och spankat mig på vaden från t- centralen till gärdet. Alltså i ca 7 minuter.

Okej det kanske inte var så kul nu när man berättar det såhär.  Men helvete vad jag fick det till att vara roligt.

Det här kanske inte är så kul heller. Jag menar, alla stockholmare kanske har sett det ett bra tag nu. Men fy fan vad roligt det är att se än gammal man i tajta stuprör med lite häng. Det var nog det roligaste jag sett på länge. Snacka om att försöka vara med. Det är inte tragiskt, det är jävligt roligt.

Det är helt sinnessjukt hur jag kan utsätta mina kära lilltår för sånhär press. Jag har liksom tryckt ner mina fötter med feta raggsockor på i ett par redan trånga converse. Dessutom är jag en sån som snörar mina extra hårt och redan imorse kände jag hur mina kortaste tår liksom domnade bort. Konstigt nog märkte jag det inte föränn jag skulle gå av bussen då hela mitt balans sinne rubbades på grund av dessa småjävlar. Jag hade lika dålig balans som jag får när jag har t.ex. en tops i örat. Hursomhelst så glömde jag ändå bort tårna för när man är på sthlm central har man så mycket annat och tänka på likaså på jobbet. Så inte föränn nyss så har jag inte tänk på mina tår men helvete vad jag tänker på dem nu. Bara tanken på att dom är vita därinne i strumpan och blodlösa får mig att äcklas något fruktansvärt. Inte ens när jag nu har tagit av mig skorna så känns det bra. jag försöker liksom trampa igång dom men det känns lönlöst. Dom må vara fula med nog fan tänker jag tycka synd om dom för det.

Tänk er en lång korridor med en massa dörrar i. Tänk er att ni går i den helt vanligt och helt plötsligt står en dörr öppen med en jättestor fläkt som blåser ut allt vad den kan, den blåser lika hårt som en orkan från sidan liksom. Så är det på mitt jobb. Alla som går förbi den dörren svär och fräser, den där blåsten förstör ju deras frippa. Men jag som i vanliga fall hatar blåst bara skrattar. Jag skrattar åt det för det är så jävla fult. Tjejers kjolar blåser upp på kanten, inklusive min egna, samt alla hår som för en sekund ser ut som att man sovit helt hysteriskt på bara ena sidan. Det är så kul alltihopa men jag kan inte skratta, jag får hålla det inombords. Det är lika bra att jag är ensam om att tycka det är förbannat kul för annars hade jag nog seriöst legat i korridoren i någon form av skrattposition. Tja, det var det om det.

Soft att jag sitter på jobbet och inte ens kan hålla ögonen öppna. Det är bara för att man ska envisa sig själv med att somna på bussen på väg in.

Vore soft o bara komma hem idag och dimpa ner i soffan och glo på värdelöst skit (Heavy!) men nej, jag ska ut med bla min bror som fyllde 18 igår, Jey! meeeeeeeeeeeeen det KAN bli kul. You never know liksom...

Till Jobbet:
"Godmorron och välkommen på denna busslinje 899 som går till Stockholm central. Jag som kör heter Göran idag också och jag tänkte bara informera er om att ni använder väl redan bältet? om ni inte gör det så tar ni på det enligt svenska lagen. Inte för att jag hade någon avsiktlighet att inte köra emellan de vita linjerna utan i nödfall. Ni som var ute med bilen imorse kanske vet hur det känns, man kan aldrig veta. Såhär års kan det bli rätt halt på vägarna och då är det inte roligt som buss att sakta glida ner för ett dike om man skulle halka på vägen, speciellt om man inte har bälte. Så jag vill än en gång berätta hur viktigt det är att använda bilbälte. Det är viktigt att man använder dom, det är därför dom finns. Skulle vi inte mot förmodan behöva bilbälte så skulle vi inte ha dem här i bussen. Så tar på er dom så önskar jag er en trevlig resa." 

Hem från Jobbet:
"Goddag och välkommen på denna busslinje 899 som till en början stannar vid business park i Uppsala, om ni ska av där kan ni komma fram på en gång och säga det. Vi fortsätter sedan mot Uppsala Station och därefter mot Ekonomikum och studentstaden. Jag som kör heter Göran idag också  och jag vill bara påminna er om att använda bältet som sitter åt höger om er, men jag antar att ni redan har det på er? skulle det inte vara så att ni har det på er så tar ni på er det för att inte motstrida Sveriges lagar. Bältet finns för att användas för även en sån här buss kan få bälteskontroll och ni vill väl inte betala dyra pengar för att man inte haft bilbälte på sig? pengar man kan göra MYCKET roligare saker för, det är så onödigt att då åka fast för att du itne använder bälte. Så ta på er det nu. Toalett har vi i bussen, den finns längstbak och för er som läst eller hört nyheter idag så vet ni att det är förbjudet att röka på toaletten. Det går emot Sveriges lagar men det försåtr ni ju själva. Jag vill personligen bara säga att det är det mest dummaste man kan göra för det är förbjudet. Så skulle någon av er bli röksugen så rök INTE i bussen, varken på toan eller vid sittplatserna. När vi kommer fram i Uppsala är det viktigt att ni tittar er om så att ni inte glömmer handbagage för det är väldigt onödigt att glömma.Jag kommer som vanligt öppna bagageluckan så ni kan ta era stora väskor som man inte får ha i bussen. Nu önskar jag att ni får en trevlig bussresa."

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag orkar inte med denna Göran. Om han bara kunde säga saken snabbt och inte dra ut på det så jävla mycket med världens pauser och smask emellan. Då hade det varit mer okej.

Amanda, om du läser detta vill jag bara att du ska veta att jag har abstinens efter er. Om du absolut inte jobbar eller har någonting för dig i helgen så borde du tänka på att vilja vara med mig. Bara en tanke :P

Vad fruktansvärt bra "Patrik 1,5" är. Jag har alrig liksom kommit på mig gråta av glädje sådär till en film. Fy fan vad jag älskar bögar. MER BÖGAR, MER FRED! 

Ja här sitter jag och trögar men dock inte hur som helst. Jag har sänkt mina element som fan vilket kan betyda att det blir kallt. Så till mitt försvar har jag kommit på att jag tänder värmeljus i hela lägenheten så blir det varmt, och mycket riktigt blir det det. Jag har även kommit på att dammsugaren bidrar med en viss värme. Man sätter bara på den och låter den vara på. Man kan ju även gå runt med den så slår man typ tre flugor i en smäll. Det blir att man städar, gör rummet varmt av all varmluft som kommer ur den samt att man blir varm själv. Fina grejer det där. Speciellt min som är gul och suger som en inte vet jag.

Föressten, igår var det halloween. Jag vart  pippi och vi gick på en fest där man träffade lite trevligt folk fast det var inte allt för kul. Så vi gick till krogen, Olearys denna gång. Har nog aldrig kännt mig mer opassande på en krog. Två fula jävla flätor, en tjock "Pippi" tröja (med blå och röda ränder) som är tokvarm, olika färg på strumpor, utsuddade frägnar, en röd näsa som rinner av snor och ben iklädda i ett par velour shorts. Fint kan man tycka med en viss sarkasm i rösten.
Efterfesten kom hem till mig. Det var två för mig okända killar som pratade om saftiga bröst. Näeeee tänkte jag och gick och la mig.

Nu ska jag börja fixa mig. Ikväll ska vi ut...på Cafe! Hur mysigt låter inte det då denna första novemberdag? (Som jag dessutom har julpyntat och kännt in julen på) Ganska kul, jag kunde inte hålla mig längre.

Såhär ser jag ut nu med käften full av järn