Det var länge sedan jag hittade ett band som fick mitt hjärta att rycka som det gör nu. Det blir sånt klimax när jag lyssnar på det så det blir obehagligt. Ibland måste jag liksom ta bort hörlurarna för att hjärtat inte ska hoppa ur led. Låter astöntigt kanske, men jag kan tydligen inte rå för det.

Yes!!! Jag känner mig så sablarns duktig för tillfället. Jag har nämligen suttit och sökt lite jobb på olika ställen nu ikväll. Skickat iväg cv:et och bah, nu kör vi bah!

Dålig uppdatering här annars, jag vet. Men jag har så mycket nu känns det som. Men jag kommer tillbaka.

Jag klippte min bror här om dagen. Jag var skitsur och det blev inte alls bra. Nu har jag versta ångesten och har bett lite om ursäkt för han trivs inte alls med håret. Vi försöker imorgon igen, blir det inte bra då så ska han raka av sig håret. Det känns ju sådär med tanke på att han inte vill det.

Jag är en sån låg människa. Låta min surhet gå över till en miserabel frisyr. Hahahaha så jävla värdelös.

Då har min vecka dragit igång igen då. Har ju extra långa helger då jag är ledig fredag- måndag och denna helg har det kunnits med mycket. Exakt det här har jag gjort:

Fredag: åkte till Amanda i Bålsta och var med henne och Jimmy. Klippte hår, kolla Idol, Gjorde Soppa, prata, kolla film, var uppe till kl.06.00 ca.

Lördag: Vakndae, skrev klart Cv:et, Klippte hår, gick till Bålsta Centrum, träffade mamma och Leif, Handlade sjukt mycket mat till mammas fest nu i helgen. Åkte hem till henne, åt mat, lagade en massa pajer, pratade med en tjej om ett extrajobb. Gick och sov.

Söndag: Gick upp 07.20, åkte med mamma ner till stationen i Bålsta kl. 08.30. Tog nio bussen till pappa, kom dit, sa hej och dem gick och golfade, gick ner till min syrra och hade det trevligt. Gick upp till pappa sen vid fem tiden och bakade och fikade. Käkade sen middag, kollade en massa tv. Skrattade hysteriskt till "kommissarien och havet", kollade lite mer. Sov.

Måndag: Vaknade 07.00, åkte till Uppsala med två bröder och min pappa. Kom hem, städade, somnade en halvtimme, städade mer, lillebror kom, jag åkte ner på stan, gick på jobbintervju, åkte hem, handlade, lagade mat, kollade hollywoodfruarna.

BARA SÅ ATT NI VET!!!!!

Missnöje för varken pengar eller kärlek med sig, så varför inte njuta av denna ljuva , underbara dag istället för att omöta den med budskap om allt det jag inte har.

-en liten tanke på ett litet papper.

Ur ett samtal som ägde rum precis.

Henrik: Vad sa du att du hette nu igen?
Sara: Sara
Henrik: Ah vad bra, Och jag é Henrik...
Sara: Ja, jag jobbar hemligt.
Henrik: Hahahahaha..ha det bra Sara.

Okej, så jag har varit ute ikväll. Har inte slösat ett öre men ändå haft väääldigt kul. Skitsamma, det var inte det jag tänkte berätta om utan om när jag kom hem.

Jag bor ju då på tredje och högsta våningen i detta lägenhetshus och jag har också tillgång till ett litet tak jag kan gå ut på från mitt fönster. Saken är den att jag delar även detta tak med min granne som bor dörren mitt emot min i trappuppgången. Och nu, när jag kom hem för en timma sen så märker jag att det sitter några på min sida av taket när jag står nere vid porten för att låsa upp. Blir såklart jävligt nervös och börjar tänka att någon gjort inbrott i min lägenhet för jag vet att jag lämnade det fönstret som man kan gå ut ifrån öppet innan jag åkte. Tar hissen upp och samlar kraft  för att klara av det jag snart ska möta. Kommer in i lägenheten, det är mörkt, checkar läget. Kollar först om min bärbara dator är kvar, japp. Det är den. Stannar i köket och kikar in i mitt rum genom dörren och ser fönstret som jag tack och lov lämnat ytterst lite på glänt, men jag ser även ungdomarna som sitter utanför fönstret på "min" del av taket.
Fattar ingenting. Tänker "vad gör dom där?" Har dem försökt titta in i mitt fönster?" Tänk om jag hade legat och sovit och vaknat?" Sen blir allt väldigt roligt. Det är en kille som lider utanför och en tjej  som sitter brevid och tröstar. Han kräks med hela magmunnen, det hör man tydligt. Man hör även att han försöker vara lite tuff inför tjejen, som säkert är hans ragg, men allt går åt helvete. Helst ville han nog bara ligga i sin mammas knä med hennes fina klappningar på hans huvud som säger "Såja gubben, det går snart över". Istället sitter den där tjejen där som ger honom varken papper eller vatten. Jag tänker, stackarn. Han måste ju må något fruktansvärt.

Velar fram och tillbaka. Försöker komma på olika scenarion då jag ska föreslå en kopp med vatten och en toarulle. Vill titta ut och säga "Oj, här går det vilt till ser jag!" men håller tillbaka. Nä, det där får dom klara själva. Istället står jag gömd bakom min dörr så dem inte ska se mig och fnissar. Hans kräkningar var verkligen höga. Det var som en röst som skrek inombords, ni vet en sån man inte kan hejda fast tio gånger värre. Varierar även med att springa till hallen där jag tittar ut genom mitt kikhål och ser rätt in till grannen som har sin dörr öppen. Ser att det är tonårsfest och ser även att pappan kommer hem och möts av något han nog helst inte vill se.

Jag snokar något otroligt. Det blir som en mycket händelserik realityshow som sen tar slut med glas-splitter och ännu mer spya nedanför min balkong. Tänker att nu får jag skiten för det här.

haha, kul om dem skulle hitta detta inlägg.

Jag hade en så sjukt dröm imorse. Jag drömde att jag skulle handla med min pappa, Robert, Maxx och Alex. Vi åkte till Bålsta Centrum och jag frågade min pappa om jag kunde få låna pengar till en hårfärg men han svarade att vi inte skulle betala för någonting idag. Han sa att vi ska bara ta saker idag, "vi ska ta allt vi vill ha". Jag svarade att jag inte tänkte gå med på det men han svarade att min uppgift var att gå till systemet och ta tre bag'n'box:ar vitt vin. När jag skrapt svarade "Nej" så tog alla i min familj fram K-pistar och började hota mig. Dem sa att dem skulle förskjuta mig, både från familjen och bokstavligt talat. Det var rätt hemskt. Och jag var så förbannat arg när jag vaknade. Jag tänkte, hur jävla pucko får man va?

Men sen var det ju bara en dröm. Min familj skulle aldrig hota mig med pistol.

Okej, dessa medelålderskvinnor! Dem är överallt och alla pratar om exakt samma saker. Dem drar mig lite lätt till vansinne kan man säga.

Pratar varann i munnen, hävdar sig, jämför och har döpt sina barn till fula namn.